Jag gick bort till församlingshemmet som Hannes bad mig göra, väl där var alla helt nedstämda och tysta.
Jag gick in och började småprata med några, frågade hur det var med dom och hur det var med Jonte och Martinas bror.
Jonte mådde bra sa dom, han hade tydligen skrattat inne på sjukhuset över alla snygga sjuksköterskor.. så typiskt honom :P

Men det var som att gå in till en likvaka, alla var så deppiga.. Egentligen är det ju inget att göra såhär stor grej av.
Visst, balkongen krashade, två personer trillade ner men dom klarade sig och inga livsallvarliga skador fick dom heller, men ändå så var det som om någon hade dött.

Jenkan hade pratat med Martina och berättade sen för oss hur brorsan mådde.
Han hade en punkterad lunga, revben brutna så han hade jäkligt ont.

Jonte kom till oss senare då han blev släppt då han inte hade brutit någonting.
Han hade stått och lutat sig på balkongräcket då det lossnade, han greppade tag om Kalles t-shirt men tappade greppet och åkte med ner. Hans ben fastnade i balkongräcket under, så han hängde i knävecket upp och ner, fick räcket över benet (det som rasade) och en del av det flög in i fönstret.
Var bara en jävla tur att han inte hade ramlat innanför i den balkongen för då hade han fått räcket över sig..

Men som sagt, alla är chockade, men alla mår bra, så tillbaka till vardagen.