Okej, nu ska jag skriva så som jag vill skriva, och inte tänka på att jag ska undanhålla lite saker eftersom det är några som läser och dom ska inte veta allt blabla, just nu skiter jag i det! jag måste få ut allt! för detta går inte längre, jag knäcker mig själv!

I torsdags så fick jag då beskedet att det var försent, att han fallit för den andra plus att jag chockade mig själv med att jag hade så stora känslor som jag hade, visste jag inte.
Och självklart så kom det fram nu när det var försent.. jag blev både förvirrad, ledsen och arg på mig själv att jag håller på så som jag gör, att jag måste låsa in mig själv hela tiden.
Sen kunde jag inte sluta tänka på att jag hade min chans, jag kunde åka till honom då jag var hemma innan jag åkte till sthlm men nej nej, dååå fegar jag ur och gör inte det.
Hela torsdagen var en katastrofdag tills Cicci ringde och sa att vi skulle ses på centralen vid tio då vi skulle ut på puben, kunde tänka på annat och hade trevligt, sov hos henne och åkte till jobbet nästa morgon men då kom alla tankarna tillbaka, var tungt att jobba i fredags, jag gjorde inte mycket, pratade en hel del med mamma..
Efter jobbet åkte jag till centralen för att möta cicci och hennes syster och var med dom under helgen så jag kom på andra tankar då med och det var skönt.
På fredag kväll kändes allt toppen och tyckte att jag hade kommit över det hela nu, att jag klarar av det hela och allt det där.. och likadant kände jag på lördagen, tipptopp och när han skickade sms så blev jag inte alls ledsen eller nåt utan mera glad eftersom han är min vän.. så jag ringde upp och vi pratade lite, sen frågade jag ifall han kunde tänka sig komma hit till sthlm över en helg så jag kunde visa hur briljant jag är på att hitta i sthlm :P
Han sa då att om jag tyckte att det lät som en bra idé så skulle han kunna tänka sig det, men bara om det var helt okej med mig, dum fråga tyckte jag, allt var toppen, jag var ju glad?
men på söndagen, kabam så kom tårarna igen.. blörk.
Fattar inte varför jag är sådanhär, eller jo egentligen gör jag ju det men varför kan det påverka så mycket?
Har aldrig gråtit såhär för en kille innan, kanske för att jag aldrig haft riktiga känslor för dom heller, men han har kommit mig riktigt nära, men än någon annan.. tyckte om att veta att jag kan säga allt till honom..
Men ändå låser jag in mig eftersom jag inte vill bli sårad, så jag låter bli att visa för honom om hur mycket jag egentligen kände, jag säger inte ens något om det.. och ändå sårade jag mig själv eftersom jag inte tillät mig att chansa.

Han sa även att han inte ville fråga eftersom han vet sen innan att jag har svårt med känslor, men bara för det så ska han ju inte låta bli att fråga sådana frågor till mig för annars står jag bara på samma ställe och kommer ingenstans, måste ju utvecklas, plus att han är väl den första som ens har hjälpt mig att utvecklas.
Jag vill inte vara sådan här längre, jag är trött på det, jag vill kunna visa att jag tycker om någon, särskilt visa för honom och få det tillbaka, men inte konstigt att jag är rädd för det när jag aldrig i hela mitt liv kännt mig älskad av någon av andra könet..
inte ens i min uppväxt, inte ens han, han som ska vara min pappa.. inte ens han har sagt någon gång att han älskar mig, eller visa att han bryr sig, aldrig haft något vettigt samtal med honom, aldrig kännt att han varit stolt över mig.. inte trodde jag att det skulle påverka så mycket som det gjort, och jag är rädd att vara som han, en människa som inte visar sina känslor, jag vill inte vara det även om jag vet innerst inne att jag är som honom..
Så hur ska jag kunna våga ta emot och visa när jag aldrig sett det från honom?

Var depp på måndagmorgon men gick över senare.. samma i tisdags men när jag kom "hem" efter jobbet så då jäklar kom jag på andra tankar då jag såg en del av mina kläder ligga i en hög i sängen??
Byrån som jag hade mina kläder i var borta??
Då har kossan tagit ut den för att ställa i köket för att lägga barnleksaker där!! och lagt hälften av mina kläder i en hög i sängen och hälften in i garderoben som har EN hylla!

Imorse vaknade jag som vanligt innan väckarklockan men inte av att hon gick runt som en elefant och smällde i luckor utan av Ronny som satt och gallskrek, vilket han gjorde konstant i en halvtimme!!!!!!
Så redan där blev jag förbannad!
Micca ringde upp för att berätta en rolig sak som hade hänt henne, sen berättade jag mitt, sen gick jag ut för att äta frukost men kom fan inte förbi hennes feta arsle!
När jag hade ätit klart, varit inne på toa och gick in i rummet för att byta om så kommer hon ingapande om att jag skulle sluta smälla i dörrarna?!
jajaja säger jag, stänger min dörr, FÖRSIKTIGT, men då kommer hon igen och gapar om att jag inte ska smälla i dörrarna, eehh?? så jag sa att det gjorde jag fan inte men då var det innan med toadörren hon menade, doh.
Sen började hon skrika och gapa om att hon var så jävla trött på mig och passade det inte så kunde jag bara flytta ut!
-får jag mina pengar så flyttar jag ut.
men nej, gick hon inte med på eftersom kontraktet säger den 20e, sen gapa hon om att hon aldrig haft problem men någon sen innan, ERHHH FEL, lögn lögn lögn lögn..
Jag sa igen att inga pengar ingen nyckel, sen kallade hon mig fattiglapp som trodde att jag kunde komma till sthlm och bo gratis, jag var en jävla snåljåp, en jävla bonde, att hon skulle kasta ut mina saker om jag inte höll käften.
Då sprack jag, så jag sa att hon borde fan ta hand om sin unge istället och inte låta han sitta och skrika sådär, och sen ha respekt då jag SOVER, och får jag mina pengar så blir hon av med mig!
Men hon gick ju inte med på det och sa att Ronny får skrika hur mycket han vill, att hon inte har respekt för varken mig eller någon annan?
Nänä det har vi ju märkt, alltså har jag vaknat helt tidigt varje jävla dag eftersom kärringen väsnas med vilje!
Jag sa att jag stannar tills jag får mina pengar, då hon sa att det är till på tisdag!
Sen gick hon och satte sig vid datorn som vanligt.

Jag vågade knappt lämna mina saker där, för det skulle fan inte förvåna mig om hon slänger ut dom, tokiga grävling!
Och ingen matlust hade jag i morse heller då jag bara såg hennes feta lår hela jävla tiden.
KLÄ DIG I MER ÄN EN FÖR KORT TUNIKA KÄRRING!

Men Cicci erbjöd om att jag kunde bo hos henne fram till helgen då jag flyttar hem till Pia o Ingemar, så det ska jag göra.
Sen ska jag fan polisanmäla kärringen om jag inte får mina pengar!

Jaa, det blev långt inlägg men skiter jag i, var tvungen att få allt sagt!